På Scenen
Chinateatern byggdes som stumfilmsteater, men redan 1929 bröt revyepoken ut i Stockholm och Ernst Rolf flyttade sin Göteborgrevy till China.

Djurgårdsteatern brinner och totalförstörs.

Södra Teatern
1929 - Ny regim och modernisering av teaterns revyer. Kar de Mumma engageras som textförfattare och Fridolf Rhudin som skådespelare. Stockholms näst äldsta teaterhus, efter Dramaten, med ett brokigt förflutet.

Några stora Revykungar från Sverige
och några klipp från den internationella arenan
...

Revykungen Ernst Rolf

Picture
1891-1932 Svensk sångare, skådespelare och revykung               läsa mer

Tolvskillingsoperan av Bertholt Brecht spelas i Stockholm 1929

Picture











Tidsuppgraderad Tolvskillingsopera

Publicerat: måndag 12 september 2005 kl 11:38
, Kulturnytt
Helen Sjöholm sjunger Sjörövar-Jennys kuplett - det är åter dags för ”Tolvskillingsoperan”. Den här gången på Stockholms Stadsteater i regi av Lars Rudolfsson, nyöversättning Jan Mark och med Bo Ericsson som kapellmästare. Naturligtvis handlar det om musik av Kurt Weill.

”Tolvskillingsoperan” spelades första gången i Sverige 1929, bara ett år efter urpremiären i Berlin 1928. Och nu är det dags igen, och Maria Edström var på premiären.

Tråkig teater är värre än en frivol och lättsinnig teater, ungefär nåt sånt skriver Brecht i sin ”Liten hjälpreda för teatern” från 1949. Och ”Tolvskillingsoperan” är väl just hans minst tråkiga stycke, som gjort för att, precis som John Gays förlaga, locka de lättsinniga massorna. Och hur försöker man locka dem nu, på Stockholms stadsteater år 2005? Jo med musikal i New York-miljö, med en sanslöst välsjungande Helen Sjöholm, med en Philip Zandén som spelar sin Mackie Kniven som Nicholas Cage skulle ha gjort det, och med horor lika hålögda som Liza Minelli i ”Cabaret”. Lars Rudolfsson verkar vilja locka ”Mamma mia”-publiken att se ”Pappa peachum” istället!

Och visst, det är alltid ett problem, hur man ska locka Brecht ur sitt DDR-mausoleum och ”Tolvskillingsoperan” ur sitt 20-tals-dito. Även här finns den obligatoriska rekvisitan av pageklippning, röda munnar och slinkiga klänningar–  tiggare, horor och skurkar i 20-talstappning, se där en teaterschablon fullt i klass med en Hamlet i svarta trikåer. Jag sympatiserar mer med Rudolfssons strävan att tidsuppgradera formen, alltså sättet att spela och sjunga, mot modern musikal, än med hans sätt att låta 20-tal och New York lite slappt bilda fonden. Innan föreställningen tog jag en hamburgare i närheten av teatern, och där i Stockholms city fanns hela ”Tolvskillingoperan”, tom inne på restaurangen kom en tiggare, ”som saknade en krona till en hamburgare”. Att efterlysa mer samtid i uppsättningar av klassiker är oftast bara trams, men här finns inte mer av Sverige idag än hos en uppstoppad ren i en museimonter.

Men det lyser om vissa av skådespelarna, Pia Johanssons fru Peachum är kvällens skrattfest, lakonisk är bara förnamnet hos Thomas Roos Tiger Brown och Odile Nunes Jenny har karisma för ett gäng. Philip Zandén gör sin totala kropp-mimik-röst gestaltning och får svenska att låta som amerikanska. Men den rollgestalt som fångar nåt väsentligt är Dan Ekborgs Peachum, han har lättheten och svärtan, han biter repliken som en kobra, och skulle passa varsomhelst i ”Tolvskillingsoperans” tidsaxel – hans tonfall låter både 1929 och 2005.  


Maria Edström

maria.edstrom@sr.se


Revykungen Karl Gerhard

Picture
1891-1964 Var en svensk revyartist, teaterdirektör, skådespelare, författare samt revy- och kuplettförfattare                     
läsa mer